Kärleken är störst

Ett foto från min hemby, Borgsjöbyn. 
 
En vecka som varit minst sagt händelserik, många ledsna och sorgliga saker som hänt på en och samma vecka, och många många som mist anhöriga. Ingen går oberörd. Smärtan är oerhörd, för oss alla, långt borta, och nära. 
 
Det får mig att tänka på att jag måste lyfta blicken från min skärm, från de hemska nyhetsrapporteringarna, och titta ut genom fönstret. Allt ser frid och fröjd ut där. Och hos de allra flesta, troligen. För så är det ändå, det goda är större och mer utbrett, och vid dessa tragiska händelser så måste vi lägga fokus på det goda. Det fina som människor gör mot varandra i dessa hemskheter är så vackert. Kan vi inte behålla det, och sprida mer av det? Räck ut en hand till en medmänniska, också när det inte är kris. Det vi fokuserar på är det som sprids. Sprid mer medmänsklighet. Mer kärlek. Ta hand om varandra.
 
Idag vill jag ut i naturen för att fylla på med energi, lyfta blicken mot stjärnorna. Se att de blivit fler. Hoppas att de skickar strålar in i hjärtan hos människor som tänker galet, hjälper dem att hela det som blivit fel och de orättvisor som leder till onda och giriga handlingar, och att vi nästa vecka får en fin vecka, där världens människor fokuserar på det vi har gemensamt, denna jord. Som vi tillsammans har ett stort ansvar att förvalta, att älska och sköta med varsam hand, lika som vi tar hand om människor och djur. Så som vi tar hand om varandra i kris, låt oss göra det till en vana, en vardaglighet.
Låt de som gått vidare, inte gått utan att göra världen till en bättre plats. Låt detta få en mening i våra liv. Trots allt. Skänk tröst till de som mist sina kära.
 
En fin text som en vän skrev på FB igår, som jag önskar att fler får läsa;
 
"Så kom det då slutligen hit. Bomberna som faller i Syrien landar också här. När ska vi förstå att vi är ett. Att din olycka också är min så som också din lycka är min. Att trygghet inte skapas av högre murar och fler vapen. Att tillsammans är enda sättet att gå framåt." Av: Martin Ahlvin. 

Jaha, och hur länge har du tänkt vara sjuk då?

Ja, vad svarar man på det. Just hemkommen från läkarbesök. Känns som att gå igenom en torktumlare ungefär där jag känner behov av att försvara min rätt till att vara trött. Även om läkarna förstås gör vad de kan.
Men jag tror ju att kopparspiralen varit en bidragande faktor till att stressa min kropp till utmattning. Ja, det finns fler faktorer, men koppar är jag rätt övertygad om att jag har överskott av. Men att förklara det för en läkare är meningslöst. Ja, jag kan förstå att man behöver gå efter riktlinjer. Och jag kan förstå att det inte är så bra att googla på symtom. Men gör det mig mer sjuk? Nej, hitills har jag bara blivit bättre hela tiden, av att följa råden jag fått vid kopparöverskott, och för utmattning. Men, att kunna mycket tycker jag också borde betyda att man förstår hur lite man vet. Ödmjukhet. Det som är sant idag behöver inte vara sant imorgon. En gång trodde vi att jorden var platt, och det var sanning då.  Jag tänker själv fortsätta att exprimentera med mig själv och reda ut kopparöverskott. Men också jobba med det mentala som sjukvården ser som den enda anledningen till att man kan drabbas av utmattning idag. Jag är övertygad om att man kommer att hitta fler orsaker, så småningom. 
 
Och, när ska jag bli frisk? Den som har svar på det får gärna höra av sig! Och vad är mitt mål? Ja, inte är det att fortsätta att inte orka göra något mer den dagen jag gått till läkaren ialla fall. Den som känner mig vet att jag vill, vill ganska mycket, mer än jag orkar, just nu.  
 
Puss och kram, nu ska jag vila och njuta lite av aprilsolen. Och ägna mig åt terapimålning kanske. 
 
Vägen är inte rak, den är krokig, och kantas av både blommor och taggigt ris. Men framåt leder den. Och nu är det enda som existerar. 

Reflektion, religion och spegling

 
Vilken slags persontyp är jag, och hur fyller jag på energi. Hur gör jag för att jag ska må bra? Det är så himla lätt att glömma reflektion, i alla högar av måsten och borden. Och mängden av konsumtion som ska utövas. Ja, med konsumtion menar jag inte bara att få hem shoppingkassar, utan jag räknar annan konsumtion också, tv-tittande, Facebookande, ätande, gå på musikal, etc. Vi har ju ett helt sjukt utbud av konsumtion att förse oss med, och det är himla svårt att välja och lätt att reflexmässigt konsumera. Det är ju himla roligt, allt! Så jag ränner gärna runt och är med överallt. Men, det går inte i längden, för jag behöver reflektera. Samla mig, fundera. Och när jag gör det, då utvecklar jag mitt inre. Min inre styrka och jag lär känna mig själv. Jag ser det både på barnen och mig själv, när vi lagt oss i sängen för att sova. Då kommer det så många tankar och reflektioner, viktiga meddelanden från oss själva till oss själva. Frågor som kanske behöver vädras, speglas av en medmänniska kanske. Även fast vi avkristnat detta land till hög grad så kvarstår de existensiella frågorna, och behov till reflektion. Jag har svårt att relatera till Jesus och den gud som finns i kristendomen. Men frågorna finns där, och funderingar.
I söndags åkte vi ut och gjorde kolbullar vid en badstrand. Stillhet. Sol. Vacker natur. Det är så viktigt. Jag tror det var bra när det fanns en fast tidpunkt att gå till kyrkan för att reflektera. Jag kanske själv ska införa det. Fast stund för reflektion med familjen, och kanske också med vänner. Att skapa en rutin, att föra in det i veckoschemat, inte en dum idé. Meditation har sedan en tid varit återkommande och en väg till mitt tillfrisknande, en väg att lugna sinnet. Jag läser också många böcker. Intressanta självutveckningsböcker, med texter att reflektera över. 
 
 
 
 

Liknande inlägg