Att gå upp i falsett, eller inte hitta kuggarna alls

Idag såg jag mig själv utifrån, eller det var inte mig själv jag såg faktiskt. Jag såg en annan person, som utövade sitt yrke, i falsett! Jag såg hur personen var stressad, försökte leta efter kontroll som egentligen inte var förlorad. Den kontroll som var förlorad var över henne själv, endast. Allt annat var helt lugnt sansat. Ändå så skedde jobbet i falsett, stresspåslaget var påtagligt. Jag blev enormt påverkad av den personens stress. Åtminstone påtagligt för mig, som åskådare, av mig själv. Eller faktiskt inte denna gång. Men det kunde lika gärna varit mig själv som jag såg. 

Jag har varit där själv. Och jag hamnar där, när jag upplever att jag inte har kontroll över situationen. Kroppen tror att den är jagad av bengaliska tigrar, bäst att springa! Eller, behöver den verkligen det? Jag hör mig själv öka, stegra i tonläge, prata fortare, inte lämna en paus, det känns lite som två kugghjul som måste hitta kuggarna, fast de är nedslitna så de bara slirar, kommer inte någon vart. Slir, slir.. slir! Öka energipåslaget ändå mer, Öka!! Öka ändå mer. Händer något?  

Ja, något händer. Min energi tar helt slut. Jag kommer att störta i soffan efteråt. Kanske gråta, för jag är helt slut!  Efter jag skrivit detta också, då jag verkligen går in i min upplevelse, för att finna de rätta orden att beskriva det obeskrivliga på. En känsla, det är ju inte så lätt att skriva. För det är ju vad det är, en känsla. Jag upplever att jag förlorat kontrollen. Men har jag verkligen det? Ibland behöver jag väcka mig själv, ibland blir jag väckt av någon annan.

–Hallå, så stressigt är det ju faktiskt inte säger den som väcker mig. Det är bara du som upplever att stress, fast egentligen, det finns inga bengaliska tigrar i närheten. Inte ens en liten mus. Och ändå reagerar kroppen som allt är utom kontroll.

Det var lärorikt att se, hur jag själv står där och piskar mig själv att öka. För, jag såg ju helt tydligt! Det var helt onödigt, och helt obefogat. Allt var under kontroll, hela tiden.

Nästa gång ska jag andas med magen, hitta lugnet i mig själv, och sen utöva arbetsuppgiften, i lugn takt utan stress.

Jag kommer att behöva bli påmind, av andra, och av mig själv. Jag tar tacksamt emot påminnelserna. Jag påminner mig också att jag måste ta mig tid att vila, även om jag gör arbete eller sysslor i lugn takt så behöver jag återhämta mig.

Tack för lektionen idag! Tack, till mig själv, att jag såg det denna gång. Och jag vek undan, valde en annan väg denna gång. Jag vill välja den rätta vägen framöver, och jag tror jag är på väg att hitta den.

Nu ska jag njuta av den slöja av oljefärgsdoft som finns i rummet, och koka mig en omgång Guldmjölk.

 Vår egna bengaliska tiger på mitt skrivbord. Hon tror att min 70-tals lampa med gammaldags glödlama i är ett kattsolarium! :) Hon har mycket att lära mig den katten, det som är väsentligt i livet är att äta, sova, äta igen. Möjligen leka lite om andan faller på. 

En dag med viss energi!

Oj idag har jag verkligen varit i farten efter två veckors otrolig seghet, när kroppen känns som seg havregrynsgröt och den inte kan ta sig ur viloläge är det skönt ( och lite farligt) at återfå lite energi. Det är lätt att gå för hårt ut på en gång. Och det finns risk att jag gjort det idag.. vi får se imorgon hur det blir då. 
 
Spiral stabiliseringsträning på takterrassen vid förra årets hälsoresa. Foto av Ann-Catherine Halvarsson
 
Jag och Ann-Catherine har gjort klart schemat för årets hälsoresa till Portugal. Ibland känns det nästan som att leka jobb, jobbet är ju så himla kul! Lyckos mig! Äntligen är programmet satt, och bokningar har börjat komma utan att vi ens hunnit börja sprida det egentligen.
 
Tog mig en tur på ett stort glädjeämne till mig, sparken! När det är sådär riktigt härligt glid, det är så underbart! Solen lyser lite mer starkt för varje vecka nu. Och rakt i ansiktet, på de snöiga träden. Så vackert och underbart att nästan sväva på sparken som svarar så lätt när jag skjuter ifrån. Gäller att passa på, det är inte så många dagar som det finns möjlighet till sparkåkning med dessa vintrar nuförtiden. Fläckvis halka brukar man tala om, men jag upplevde fläckvis barmark, det är det man får passa sig för så inte styret åker in i magen i en tvärnit. Men det brukar det inte. Jag har övat på sparkåkande i många år. Jag älskar att åka spark. 
 
Sen tog jag och gick på ett Zumbapass faktiskt. Phu, det är svårt att kroppen inte alls hänger med i allt som den gjorde innan. Trött, hjärnan fattar trögt, och move-sen blir därefter. Och snabbt tar energin slut. Jag som brukar köra med gasen i botten! Så svårt att acceptera! Men underbart att träffa zumbisar igen och få vara delaktig i energin som Zumban ger, även som delvis åskådare. Förra gången jag var på pass tog det tre dagar att återhämta mig. Hoppas jag blivit lite friskare så det går fortare nu. Tog ett långt bad efteråt för att verkligen ladda upp kroppen igen. Hoppas det blir en fin, solig dag imorgon med. Det tror jag är bra för mig.
 
Jag har också startat en namninsamling, jag blir så trött på att barnen får margarin i skolorna och vill se en förändring. Kanske är tiden mogen nu. Margarin vet väl alla utom som det verkar Livsmedelsverket att man inte ska äta. Om du vill signera, klicka här.
 
Så här ser det ut häromkring nu. Vackert, vitt och soligt!

Hjärnans kontakt med tarmen

Den här filmen förklarar på ett väldigt tydligt och bra sätt om de goda och onda bakterierna i tarmen, och hur vi med kost kan hålla oss friska, eller göra oss sjuka. Kul att detta kommer mer och mer upp i ljuset! Kanske snart kommer man också officiellt att visa på att tungmetaller som tagits upp i kroppen får oss sjuka, och på vilket sätt. Det ser jag fram emot.
 
 

Jag är övertygad om att många utmattade har en förgiftning av tungmetaller efter att ha sett många hårmineralsanalyser av folk som upptäckt än den ena, och än de andra giftet i kroppen och också diagnostiserats som utmattade. I mitt fall misstänker jag att kopparspiral i 5,5 år har bidragit till min utmattning. Det finns en blogg om det ämnet här: kopparspiral.blogspot.se/ 
Efter att spiralen är uttagen så har jag slutat att släppa stora hårtussar dagligen. Klåda i  hårbotten har upphört. 
Mjäll har också försvunnit. Jag har också slutat med mjölprodukter, som pasta och bröd, jag tror det också påverkat klimatet i tarmen så att den mår bättre. Jag har inte heller lika hög grad av hormonpåslag vid mens nu som när jag hade spiralen. Jag märker det på att brösten inte är lika svullna och ömmande längre. Inga symptom jag direkt kommer att sakna! En annan som jag känner blev av med sina ständiga underlivssvampinfektioner och pmsbesvär direkt efter uttag av spiral. Symptomen hade kommit efter insättning kan tilläggas.
 
 
För att bli friskare så tar jag en rad vitaminer och mineraler. Jag har fått hjälp av utmattningsskolan.se att börja rensa ur kroppen. Jag har också fått hjälp av kostrådgivaren Ann-Catherine Halvarsson att välja ut vitaminer och mineraler, hon har förklarat för mig många av de saker som inte sjukvården tar upp alls. 
 
Här ser du mitt artilleri, ( inte snyggaste fotot direkt men.. )
 
 
D3 och K2 vitamin + järntablett ( ej med på bild)  tar jag på morgonen vid frukost.
Stress B-Complex och Cortrex tar jag på eftermiddagen.
Magnesium och Zink innan läggdags. 
 
Jag har gradvis fått gå in med de fyra sistnämnda eftersom jag upplever att de påverkat mig så jag har blivit alltför trött. Magnesium och Zink har jag en lång period varvat och tagit varannan dag. Magnesium har jag också tidigare tagit för att bli av med myrkrypningar i benen särskilt när jag skulle sova, när jag tränade mycket, symptomen försvann helt när jag började äta magnesiumtillskottet. 
 
Jag kanske berättar mer om förändringar jag gjort i kosten vid annat tillfälle! 

Liknande inlägg