Uppe på andra sidan av utmattningshålet!!

 
... vad GÖTT det är att jag verkligen känner att jag kommit upp ur det där hålet, utmattningshålet! Allt är så mycket roligare, så mycket lättare. För ett år sedan så tog det mig en vecka att återhämta mig efter ett zumbapass. Nu klarar jag pass, och det är så sjukt kul igen, precis som det var innan. Eller, ändå roligare faktiskt. Nu när jag vet vad motsatsen till ork är. Det är liksom ändå bättre då! Det är så himla kul att dela den där dansglädjen-energin med en hel sal av andra som också gillar att Zumba! 
 
Så tacksam för allt jag lärt mig under det här 1,5 året som gått, och all hjälp jag fått. Jag har verkligen haft tur som har fått så mycket stöttning.
Med kosten, att välja bort kolhydraterna och näringsoptimera mina måltider. Ann-Catherine som hjälpt mig OÄNDLIGT med stöd och råd och delat med sig av så mycket kunskap. Och lyft när det varit tungt. 
Att återhämta, Ullis på Kvarnen i Nickarvet, att åka på yoga efter att ha lämnat barnen på onsdagsmornarna, helt fantastiskt! Yogapassen som jag bara skuttar utifrån efteråt. Och att vården faktiskt har yoga på sjukhuset som jag också gått på, DET är ett stort framsteg, och jag är så tacksam för att jag haft den möjligheten. Känner stor skillnad i vad jag orkar på ett yogapass nu, jämfört när jag började. 
Homeopaten Anders i Krylbo  som jag gått hos och fått behandlingar så att utmattningen verkligen börjat släppa, att kroppen rensat ut den där skitkopparn. 
Och barnen och Sérgio som stöttat och funnits runt mig, stängt dörren när jag behövt sova. Utan det stödet hade processen säkerligen varit ändå längre.
Jag har också haft tur, som hade en barnmorska som inte förnekade mina misstankar om att kopparspiralen var en stor del i obalansen. En jättebra ödmjuk och förstående handläggare på Försäkringskassan, ja de finns! Läkare och terapeut som lyssnat och litat på mig. 
Lena Winroth med all kunskap, och koppargruppen på Facebook har varit ett stort stöd att det funnits där att läsa om alla andra som också har samma symtom.
Vänner och familj som lyssnat på mina klagovisor. Hoppas öronen inte ramlat av! 
 
Älskar den kunskap jag fått under den här tiden om min kropp. Och jag tror att jag blivit starkare, och visare av detta. Ett stort intresse för vad kost och alternativmedicin har väckts. Min målsättning är nu att kunna sprida detta vidare till andra. Jag kommer att läsa mer, bara jag har fått stabilitet i min ekonomiska situation som är ranglig efter den här tiden, och att jag numera bor själv i huset. Varannan vecka jobbar jag nu på Dormsjöskolan som vikarierande behandlingsassistent. Tack Anna-Karin för den möjligheten du gav mig! Uthyrningen med Sofiesrenting finns ännu kvar. 
 
Tacktacktack, till er alla som hjälpt mig på vägen <3  
 
Jag vet att jag måste vara försiktig, energi finns nu, men den är inte beständig och framförallt inte obegränsad. 
 
Sofie Broström

Ett stort kapitel i mitt liv tar nu slut.

 
 Den här tavlan får heta Livets väg. Inspirationen kom från livet, och ett svartvitt foto jag såg på Facebook. Jag gillade djupet på fotot. Så fick det bli en målning. 
 
Jag har nått en tröskel, och klivit över, det blir helomvänding på så många fronter i mitt liv, det är verkligen meningen att livet ska byta riktning, ett stort och viktigt kapitel avslutas och ett nytt kommer att påbörjas. Jag fattar bara inte att allt liksom kommer med en gång, det är verkligen som att universum bara skriker åt mig, ge dig, sluta kämpa i motvind. Och jag gör det, slutar kämpa i motvind. Nu letar jag bara vindarna, var ska seglet vändas? Jag vet vad som lockar. Hur når jag dit? Pengar behövs för att äta, för att bo och må bra. Sen behövs det också om jag vill studera. Jag är så nyfiken att lära mig mer inom friskvård. Ja, alltså motsatsen till sjukvård. Då behövs pengar, studielån går inte att få inom det. Att jobba, studera och försörja mig som nyligen varit så trött att jag inte kommit upp ur sängen, ja det är ju inte precis att det känns självklart. Men på något sätt kommer jag att lyckas. 
Jag känner att det blir bra, behöver fokusera på det. Jag fortsätter också med att vila när kroppen kräver så. Jag känner stor förtröstan och tilliti att jag är på rätt väg, även om jag verkligen sätts på prövning med alla möjliga tester just nu med än det ena och än det andra. Jag hoppas det är klart nu med konstiga utmaningar, nu vill jag fokusera på det som är allra viktigast och jag har målen uppsatta för mig. Kanske finns det stipendium att söka för att studera den alternativa vägen. 
 
Mina mål för det nya kapitlet är;
Trygghet ekonomiskt
Ha kvalitétstid med barnen
Trivsamt jobb som funkar med min energi och med barnen.
Bo i hus, på sikt flytta till ett hus på landet.
Måla, fortsätta att utveckla mig inom måleriet, sälja tavlor.
Studera hälsa, i form av kost, energi och homeopati, yogalärare och homeopat är drömmen!
Hålla Zumbapass som ger mig så mycket glädje och energi. 
Fortsätta tanka energi i natur och med meditation, yoga.
Njuta av det som passerar min väg. De små detaljerna! Ibland blir jag så himla förvånad när jag tar upp mobilen och ska fota något som ser helt fantastiskt ut. Genom mobilens kameralins ser det inte alls lika vackert ut längre. Och systemkameran, den har lagt av. Ja, den verkar också vara inne på att jag ska byta riktning, hitta annat. Men fota, det vill jag verkligen fortsätta med så jag hoppas den strejen som kameran har ger med sig så småning om. Tekniska prylar brukar ha en tendens i mina händer att lägga av, för att sen återupplivas i andras. Jag hoppas verkligen så är fallet nu också.
 
 Den här tavlan har varit med ett tag nu, har slutat att måla på den tänkt att den varit klar, sen tagit upp den igen då den inte helt haft det magiska som jag ville. Nu får den nog vara som den är. Mycksjön. 
 
 Av: Sofie Broström