Hur det är att leva med utmattningssymdrom

 
För tre veckor sedan kände jag att jag var på bättringsvägen. Några dagar med lite mer ork och energi än på länge. Det var så skönt! Terapeut och läkare tyckte då att det var dags att börja jobba 25%. Så då satte jag igång måndagen efter. Men, jag är ju företagare. Och mitt jobb var inte upplagt för en förvirrad hjärna. En av de första dagarna ägnade jag åt att strukturera upp mina filer på datorn så att jag med min numera förvirrade hjärna måste kunna hitta där. Det var enormt uttröttande. Många beslut. Men också skönt när det var klart. Tillfredsställelse.
 
Sen skulle jag till tandläkaren för att dra ut en visdomstand samma vecka som jag började jobba. Och så var det barnens luciatåg, besök och påbörjan av planering av jul. Och vips, så blev det aldeles för mycket och jag krashade. Jag kallar det för krash. Det betyder att jag börjar gråta för sådant som man i vanliga fall inte börjar gråta för. Som en oväntad ändring i schemat, att jag inte orkar gå på stresskursen osv. Att orka välja, orka ta ställning, tänka efter, vara flexibel. Strukturera upp vardagen. Det blir bara för mycket. Och ändå har jag undvikit att gå på grejer, så som pysselkväll som barnen gärna ville att jag skulle gå på. Jag orkar inte träffa folk. Tycker människor pratar för högt, jag upplever att de skriker, trots att jag står precis bredvid. Det är något man kan tänka på om du råkar få en utmattad i din närhet. Prata lite och med låg röst. Ge inte heller en massa val alternativ, det funkar liksom inte att behöva välja. Att gå i butiken och det finns så sjukt många möjligheter och intryck. Barnen pockar på uppmärksamhet samtidigt. Jag blir trött bara jag skriver detta. Jag kan inte heller samtala med människor och särskilt inte om de har de jobbigt, då tar jag liksom in det i hela min kropp. 
 
Så nu är jag tillbaka i chokladfasen. Chokladfasen, det är då jag behöver socker för att hålla igång alls. Och eftersom det inte är ett bra alternativ alls så kan jag inte jobba. Dessutom så är det julklappar som inte är inköpta. 
Förresten har ni tänkt på vad sjukt det är, hur mycket val som behöver göras just för den biten? Och egentligen, hur mycket julklappar behöver man?? Och var går gränsen för att man köpt för lite till barnen?
Frid, och gemenskap. Är det inte det julen handlar om? Idag var jag hos hästarna. De ger energi att vara i skogen och vara med hästar. Idag var skogen helt magiskt vacker! Solen går ju inte upp denna årstid, och när den lyser rakt in mellan träden blir det nästan som eld. Det var också lite lätt disigt och otroligt vackert. Elendir hade inte helt tålamod att stå still för fotostund. 
 
 
1 Ellen - tävlingsryttare:

skriven

Underbara bilder.

Svar: Åh, tack! Vad glad jag blir!
Sofie Broström

Kommentera här: