När nej blir ja

Bountyfasen är passerad for now, Bountyfasen vad är det? Jo, det är när jag behöver Bounty för att orka utföra något som helst av de dagliga måstena. Jag döpte den fasen till Bountyfasen. Den fasen har kommit och gått.
 
Nu verkar jag ha kommit till Nej-fasen. Spännande och omtumlande, konfliktfyllt. Inte minst med mig själv.
Jag har ju liksom varit bra på att säga ja till andra, och lite glömt bort att säga ja till mig själv. Barnen vill gå på alla möjliga aktiviteter, de vill, hit, och de vill dit. De är bra på att förmedla vad de vill. De förstår när jag säger nej, inte tal om annat! De är verkligen förstående för situationen. Men jag gillar inte att se deras besvikelse. 
Jag har försökt att hjälpa kunder med sånt som kanske faller förutom mina vanliga uppgifter så att de ska bli glada.
Vi tog också emot en ensamkommande i förra våren, det är inte bra att ta sig an en ungdom när man är dålig på nej, och inte heller fick så mycket instruktioner i förväg hur vi skulle förhålla oss, det tror jag hade varit bra för oss. Det blev som det blev, ingen succé för oss. 
Jag har undvikit att säga nej helt enkelt. Nej är obehagligt och läskigt. Någon kan ju bli ledsen, och i värsta fall arg, på mig. 
 
Nu har jag nått nej-fasen. Jag mår ju lite bättre. Orkar jobba lite och vara lite normalt fungerande. Men, det är svag is än så länge. Och det brakar emellanåt. Jag har inte riktigt lärt mig att hålla mig där isen är starkare, och inte heller förhålla mig till mig själv med svag is under fötterna. Det är inte lätt! Inte lätt att sätta upp nya förhållningsregler för mig själv, så att jag ska klara av vardagen. Säga nej, så att jag kan säga ja, till mig själv. Så att jag orkar, och inte bara orkar, utan hålla mig pigg, inte bli helt urlakad av en vanlig vardag.
 
Detta kommer att innebära förändringar på många plan. Inte bara nu, utan troligen för framtiden. Kanske blir jag bra på att prioritera rätt en gång i framtiden. Jag hoppas det!
 
Gasmasken på till mig själv först, för att sedan kunna hjälpa andra. 
 
Inatt har det snöat lite, och solen lyser, en jättevacker dag. Nu ska jag ut en stund och ladda lite ljus. 
 
 
Det här motivet hittade Antonio åt mig i helgen. Isen är tjock, med vatten ovanpå. 
1 Anneli:

skriven

♥ ♥ ♥

Kommentera här: