Är det svårare att acceptera sånt som vi inte är vana vid

Är i Portugal och håller på för fullt att plocka ur lägenheten. Hade dock planer på att också köra något Zumbapass också, brukar gå på gymmet här i Oeiras när jag är här. Det är så grymt kul, särskilt eftersom deltagarna är så blandad kompott jämfört med hemma, vilket gör att det blir så himla härligt och glatt. Hursomhelst så gick jag till gymmet och fick tyvärr inte komma in, eftersom gymmet bytt namn. Hela kedjan hade bytt namn. Och mitt klippkort var därmed ogiltigt. Det gick inte heller att köpa nytt kort utan de körde bara med månadskort på årsbasis. Så, ingen Zumba, på det gymmet iaf. Nu går det ju att söka sig vidare, kanske går det att Zumba någon annanstans, ( tex dansskolan jag var på sist, där jag tog Kizombaklass, som var så sjukt kul, trots att jag inte alls är van att dansa i par.. vet inte hur man beter sig typ :) ) men nej, det får bli en annan gång. Började fundera på min reaktion, jag tänkte på att det inte i Sverige skulle vara tillåtet att göra som dom gjorde här, bara ogiltigförklara mitt kort, som jag köpt och dom sålde då och sa att det räckte forever typ. Bara för att hela kedjan bytt namn. Ja kanske kunnat hända i Sverige också, men här i Portugal är det lättare att köra över folk på detta sätt anser jag. Jag kan ha fel. Men tillbaka till min reaktion. Undrar om det inte är så att det är svårare att acceptera sånt som vi inte är vana vid, jag tänker på saker i samhället som liksom inte passar in i den struktur som vi är vana vid. Ju mer jag tänker på just det, så ja, så är det. Och detta kanske inte är någon raketforskning direkt, men jag tycker det är kul att strukturera upp tankar och följa tråden, och hitta fler tecken på att den teorin stämmer. Jag har ju själv haft möjligheten och gjort valen, att vistas i många olika kulturer, och det är svårt, att acceptera det som inte stämmer in med min bild på hur det ska vara. Som när jag tappade hakan åt kamelen som låg på en vanlig släpvagn med ihopsurrade ben. Och de från Abu Dhabi förvånat undrade hur i hela friden vi brukade transportera våra kameler, om inte så! Eller när det stack upp gethuvud ur bakluckan på Lexusbilarna här och var där vid slutet av Ramadan. Ja, världen blir liksom så liten som man gör den till egentligen. Men ändå, när vi vidgar den så vill vi nog ändå att våran mall ska kunna appliceras och användas, var vi än hamnar. Och då tänker jag på alla som kommer till oss, i Sverige, hur det är för dom. 

Avslut av eran

Sista natten i en komplett lägenhet avklarad. Nu påbörjas nedmonteringen. 
 
Att separera tycker jag gått bra, vi har delat på oss efter nästan 13 år. Vi var färdiga, det har gått bra för oss båda att dela på oss, och för barnen med som är viktigast. Vi har nu bott isär i några månader och det funkar fint. Jag känner mig nöjd med livet. Det är skönt att bo själv, och jag orkar med tillvaron, och njuter till fullo av den. 
 
Nu är det också dags att stänga kapitlet med vår lägenhet som vi haft i alla åren i Oeiras. Det svider mer än att separera, men jag vill inte ha ansvaret för lägenheten själv, om den blir outhyrd blir det för stor belastning på ekonomin. Dessutom har vi senaste månaderna råkat ut för en idiot, ursäkta språket,
 men hittar inget mer passande, som bott sig för i hela 3 månader utan att betala för sig, på tre månader har han åkt på semestrar, hyrt bil, bott på hotell på helgerna. Och vi har ofrivilligt bjussat på hans uppehälle. Vi står nu med lån pga honom. Det suger. Som ni vet så har jag ju varit utmattad i 1,5 år och har inte några reserver av energi, eller pengar. 
Så, nu ska den här jättefina lägenheten plockas ur denna vecka, sälja av grejerna som finns, och det som jag verkligen vill spara får åka med till Sverige. Buddah som jag köpte i Indien får följa med, och andra ting som bär med sig viktiga minnen.
 
Farväl lägenheten, hit har jag dragit mig tillbaka genom åren, när jag tröttnat på novembermörker, när jag velat se magnoliorna blomma på vårvintern. När jag behövt varit ensam. När jag jobbat här i Portugal, haft det som utgångspunkt.
 
Och alla fina hyresgäster som varit stammisar här, jag kommer att sakna vår kontakt. Ni känns som mina vänner. Jag vet att ni också kommer att sakna lägenheten.
 
 
Vanessa, Vitor och Ana som varit viktiga i mitt team att ta hand om gästerna. Det blir svårt att säga farväl till allt detta. Något nytt väntar, bara framtiden vet vad som händer efter. Jag slickar såren, går vidare och kommer att med nyfikenhet se vad som kommer efter detta. Det blir bra. Fri kommer upp där på bilden. Kanske är det det som det innebär. Fri. Det låter bra! 
 
Buddahstatyn som prytt bokhyllan i så många år, nu får du flytta till Sverige. 
 

Upp till kamp för kvinnors välmående!

Läkemedelsverket lade ned utredningen om kopparspiral. Dock gjordes inga fler mänskliga tester i den här utredningen utan läkemedelsverket frågade Bayer, som producerat produkten, och nej, dom hade inte några fler biverkningar, än innan och de var då bara rikligare mens, typ. Trots att vi är många som upplevt utmattning, trötthet, hjärtklappning, håravfall, psykisk ohälsa.
Vi är många som mått bättre efter uttag av den, trots att det är psykist.. eller nåt!
 
 
Wilsons sjukdom är en sjukdom där enzym för att bryta ned koppar saknas. Visst är det lustigt att kopparspiralanvändare rapporterar samma symtom som de som har Wilsons, men då är det bara inbillning hos kvinnorna! Bra att det ändå väckts en tanke, trots att läkemedelsverket lagt ned utredningen på att kopparspiralen orsakar obalanser i kroppen. Läkemedelsvärlden skriver om att det ändå inte går att utesluta att kopparspiralen påverkar, och att det behövs mer studier. (Já bá: -Nähä, tycker ni!?!! )
 
Man får tänka på att då det gäller kvinnors problematik så tar det ett tag att vända skutan. Det tog 17 år att få kvinnlig rösträtt, som ett exempel. Än är vi inte jämnställda! Frågade barnmorska för en tid sedan om hon kunde ge mig info om fertilitetsföreståelse. Det kunde hon inte. Jag säger då som Martina Johansson, så länge kvinnan inte har kunskap om sin egen kropp, och förståelse hur den funkar, utan vi är hänvisade att lita på den info som vi får från läkemedelsbolagen vilka hormoner vi ska trycka i oss, då är vi långt ifrån jämnställda. 
 
Kan rekommendera podden Hälsosant, där finns Jenny Koos som föreläser om fertilitetsföreståelse, barnlöshet, endomentrios, PMS mm. Verkligen toppenintressant om varför vi i min generation av särskilt högpresterande kvinnor blir utmattade, får endomentrios, fertilitetsproblem etc. Fel kost, och obalans i hormonerna. Tack för det industrierna som livsmedelsverket och läkemedelsverket. Hoppas ni känner er nöjda med era grymma inkomster! Vi som råkade bli utmattade, infertila är inte helt lika nöjda, faktiskt! Och vi är sugna på revanch, revanch om rätten till kunskap om oss själva först och främst! 
 
Therese Renåker har jag lyssnat på live, hon är grym, kan verkligen det där med hormoner. Och det hon säger är skrämmande. Rekommenderar denna podd med henne. 
 
Förutom att jag pluggar detta och annat som rör hälsa och kost så målar jag också. Började med stilleben, brukar inte sätta upp sådana, men ibland faller andan på. Dock så tar det väldig tid att få olika lager att torka då det är oljefärg och denna är förstås långt från klar. Får se om jag kommer lite längre på den här imorgon då jag är ledig. 
 
 
 
Av: Sofie Broström

Liknande inlägg