Back to basic är framtiden

Vi är i en övergångstid, där vi nu håller på att lära oss igen om vår uråldriga kunskap. Vi vet redan vad det är vi behöver, fast det har glömts bort, då kommersialismen och vitt socker varit det som styrt oss. Ja alltså, pengar och tomma kalorier, som mättar snabbt, ger snabb tillfredsställelse, men fortsätter ge oss en tom känsla i magen efteråt. Som vi kanske försöker däva med ännu mer av kommers, och mer socker, och har blivit som ett snabbt snurrande hjul där fler och fler inte orkar hålla uppe hastigheten, utan ramlar ur, utmattade. Prestation, vi är inte någon om vi inte presterar, som genererar pengar.
Nej nu tror jag den är här, förändringens vind. Jag känner att den börjat blåsa. Lyssnade på Lisa Ekdahls sommarprat, och hon med många andra bekräftar den, jag ser den överallt. Den växande yogakulturen, vårt behov av ett inre djup, en annan förståelse. Behov av att komma tillbaka till det enkla. Ta av skorna och sätta ned fötterna i gräset, känna naturens kraft strämma upp genom vaderna och skänka kroppen precis den energi som vi behöver för att finna ro, glädje och levnadskraft.
Vilken energi vår kropp behöver få via mat för att vi ska må bra. Vi klarar inte gifterna som den snabbväxande, näringsfattiga, vinstgivande maten ger oss. Vi behöver näring för våra kroppar. En bil funkar inte med fel bensin, en kropp funkar inte med fel bränsle. Många har kanske insett, men vet inte hur, och vi blir förvirrade, vad ska man äta, är vi lurade än en gång med människor som vill tjäna pengar?  
Den är stark förändringens vind, men det tar tid att vända, och motståndet ser vi i former av personer och organsiationer. Det tar emot att se förändring ske. Men vem kan leva utan vatten, ingen kan leva på olja i längden.
 
Vi måste nu koppla upp oss, mot naturen, och med hjälpas åt att sprida den kunskap som ska ut. Vi behöver lära oss igen, vad vi ska äta, om vår inre läkningsförmåga, och naturens och vårt ekosystem, att vi behöver naturen, vårt sociala behov, att tillhöra ett samhälle. Vad vi faktiskt behöver för att må bra. För att höra ihop som människor. Alla vi, levande varelser på jorden, i samklang och harmoni.
 
Egentligen är det ju inte nytt, utan det är precis det som vi vet, fast som förnekat. Barn vet mer än vi vuxna som förträngt. Barnen kan.. Lyssna på dem. Lyssna på din egen inre kraft som har visdomen om vad som är bäst för dig och universum. Alltet, helheten. Våra behov. Vi behöver och är kärlek, det kan vi endast få genom förening, inte i pengar. Lyssna. Din kropp kan. Lyssna vad den har att säga. Hör naturen kalla dig ut i skogen för rekreation och energi. 
 
Att jorda sig:
 
  • När jag lägger mig platt på backen, utan underlag, så rinner stress och oro av mig. Solen ger mig energi. Till och med den vanliga sjukvården vet att naturen ger energi. Vet den att det är biokemi? Att vi laddas av marken. 
  • Plattor istället för altan. Jag var verkligen för att vi skulle ha plattor istället för altan. Jag förstår nu varför. Jag behöver energin från marken.
  • Barnen vet att man ska ta av sig skorna, och vara nära marken. Dom kan, och vet vad som är bäst. Läs här om hur kroppen reagerar av att gå barfota. Gratis behandling av fria radikaler, och elektroner för att neutralisera våra kroppar.
 
Följ med på min resa, jag håller på att lära mig för fullt, tack vare, eller på grund av utmattning. 
 
Av: Sofie 

Reflektion, religion och spegling

 
Vilken slags persontyp är jag, och hur fyller jag på energi. Hur gör jag för att jag ska må bra? Det är så himla lätt att glömma reflektion, i alla högar av måsten och borden. Och mängden av konsumtion som ska utövas. Ja, med konsumtion menar jag inte bara att få hem shoppingkassar, utan jag räknar annan konsumtion också, tv-tittande, Facebookande, ätande, gå på musikal, etc. Vi har ju ett helt sjukt utbud av konsumtion att förse oss med, och det är himla svårt att välja och lätt att reflexmässigt konsumera. Det är ju himla roligt, allt! Så jag ränner gärna runt och är med överallt. Men, det går inte i längden, för jag behöver reflektera. Samla mig, fundera. Och när jag gör det, då utvecklar jag mitt inre. Min inre styrka och jag lär känna mig själv. Jag ser det både på barnen och mig själv, när vi lagt oss i sängen för att sova. Då kommer det så många tankar och reflektioner, viktiga meddelanden från oss själva till oss själva. Frågor som kanske behöver vädras, speglas av en medmänniska kanske. Även fast vi avkristnat detta land till hög grad så kvarstår de existensiella frågorna, och behov till reflektion. Jag har svårt att relatera till Jesus och den gud som finns i kristendomen. Men frågorna finns där, och funderingar.
I söndags åkte vi ut och gjorde kolbullar vid en badstrand. Stillhet. Sol. Vacker natur. Det är så viktigt. Jag tror det var bra när det fanns en fast tidpunkt att gå till kyrkan för att reflektera. Jag kanske själv ska införa det. Fast stund för reflektion med familjen, och kanske också med vänner. Att skapa en rutin, att föra in det i veckoschemat, inte en dum idé. Meditation har sedan en tid varit återkommande och en väg till mitt tillfrisknande, en väg att lugna sinnet. Jag läser också många böcker. Intressanta självutveckningsböcker, med texter att reflektera över. 
 
 
 
 

Skönheten kommer inifrån

Angående en reklam jag såg med en injektionsspruta riktad mot pannan.. Tänk om en bara kan vara fin för den man är i just den ålder man befinner sig i, just nu. Ungdomen är flyktig, jämt och rättvist fördelat till oss alla, visheten kommer med åren, och gud så glad jag är över allt jag vet idag, som jag inte visste då. Se åldern som ett tecken på den vishet som vi får. Varje dag, lite visare!
Det som händer är ju att vi blir slavar under konsumtion. Aldrig duga som vi är, så vi kan konsumera, lite till. För kanske kommer vi vara lyckliga, vackra, älskvärda och utmärkta. Eller?
 
Jag ser till att medvetet tala gott om min kropp, när det passar in, så att de också kan göra som jag, förhoppningsvis. 
Det går ju inte att stå med sträckt panna och utan ansiktsuttryck, ett leende som inte når ögonen på grund av botox, och förklara för ens dotter att hon duger, precis som hon är!
Jag tror inte på att man mår bättre av operation, jag tror att den leder vidare, till nästa fel och nästa. Ungefär som när man börjar att renovera huset. 
 
 
Fotot är från ST, från 2008. Jag, min dotter och fiolspelande sambo.
 
 
 
 
 

Liknande inlägg