I fredags var jag på besök hos en homeopat som håller till här i Krylbo. Efter 3 timmars behandling, o-smärtfri om man säger så.. (Min son sa att jag hade blåmärken på sina ställen.) Dagen efter, värsta energitoppen! Höll igång en hel dag, pratade med folk, till och med okända. Var vaken ända till 24 på kvällen utan att ens sova på dagen! Jag som sovit på dagen nästan varje dag sedan oktober då jag kraschade helt. Sånt lyckorus, av att orka! Och känna mig pigg, helt otroligt! Tänk vad man kan uppskatta det som man annars tar för givet när man är frisk! 

Homeopaten gör ögondiagnostik, han sa att jag hade ont på flera ställen som jag innan kollat upp med sjukvården men de inte sett några fel. Och berättade att bäckenet var omlott eller vad man ska kalla det. Därför har det blivit snedbelastningar och han visade mig muskler där jag hade ont, fast jag inte ens visste det förrän han klämde där. Jag har ju haft typ ”foglossning” sen i maj förra året. Och om man läser om kopparöverskott så luckrar det upp ligamenten samma som vid graviditet. Foglossningssmärtorna har nästan helt försvunnit dock numera. Jag saknar dom inte.

Sen var det tarmarna och sånt som krånglat för mig, och det såg han också. Rekommenderade frögröt. Dock har jag glömt receptet, mitt minne är ju inte på topp, än. Så måste ringa för att be om det. Han sa också att gallan var påverkad, så kanske inte LCHF är rätt ändå.. Så svårt med vad man ska äta och ej. Gillar dock känslan av att inte äta ris och pasta, och mjölprodukter har jag ju sen länge undvikit. En och annan potatis har jag dock ätit. Blomkål carbonara, det är supergott!

Jag är så tacksam över hjälpen jag fick! Och jag undrar stilla, när ska denna typ av sjukvård bli accepterad i Sverige? I Tyskland kompletterar den redan den vanliga sjukvården, medans här fördöms den. Den vanliga sjukvården kan inte göra mycket åt utmattning, men trots det finns hjälp att få! Jag har av den vanliga blivit erbjuden piller mot depression, fast jag inte ens varit deprimerad, utan trött. Javisst, deprimerad av att inte orka, men inte deprimerad så till den grad att jag behöver syntetiskt hormon. Och samtalsterapi förstås, den tycker jag varit väldigt bra. Kan prata mer om den en annan gång. 0m man lättar upp trångsyntheten om att maten inte påverkar hälsan (mer än med fetma), samt tar in alternativ vård, undra vad som händer med sjukskrivningarna då? 

Jag ser förresten att det är ganska många som läser mina inlägg, vore kul om du lämnade en kommentar. :)