Åh, den här helgen känns det som att liv börjar återvända! Så skönt med glimtar av mitt pigga jag, det är verkligen saknat! Jag älskar att Zumba, och har utbildat mig till tränare, men nu har det ju inte blivit mycket av den biten i höst eftersom jag blivit helt däckad i tre dagar efter ett pass. Har inte heller klarat att träffa många människor samtidigt. Nu har jag varit med på pass både i fredags och i söndags, och det gick rätt bra. Jag behöver ju tänka mig för, inte ta ut rörelserna så det blir för jobbigt. Hoppa över de mer energikrävande momenten helt, och vara med varannan låt helst för att orka. Och ha öronproppar i fickan när ljudet börjar tränga sig på så det blir störande.. Men jag var med!! Det var så himla kul, att träffa Zumbakompisarna, att ryckas med av musiken och att dansa!! 

I 30 min ungefär är jag pigg, efter 30 min behöver jag koppla bort. Men det går framåt ändå känner jag.

 

Ljuset har också återvänt. Förra veckan, hela sportlovsveckan var det rätt trist väder, men igår så kom det härligt solljus på den vita snön. Det gör underverk för humöret. 

 

Jag har också målat i helgen, känner att jag börjar bli klar med en av mina hösttavlor. Vore kul att prata med min coach och se vad han säger, om något ska ändras.

 

Med de estetiska uttrycken känner jag att jag landar mer i mig själv, vilket jag tror är själva essensen till att må bra som människa och att tillfriskna från utbrändheten. Att vara 100% närvarande i nuet. Det kan jag verkligen vara när jag målar och också dansar Zumba. Jag mediterar också regelbudnet för att landa i mig själv.