Att lägga sig på nivå lagom, att förenkla och också acceptera det, och läget, inte det lättaste, men vägen till att må bättre igen.

 

Idag skiner solen, det är underbar vårvintersol! Och det bästa med dagen är att vi ledigt, jag och barnen, fast det är måndag. Det blev så efter ett beslut att förenkla dagen.

 

Linnea har tandläkartid hos specialtandläkare inbokad sedan länge, och i torsdags kom Antonio med sina glasögon, de var väldigt trasiga efter snöbollskrig, så trasiga att de inte går att laga, ett par nya måste införskaffas. Det var svårt att få tid, och det innebar att min förmiddag skulle ägnas åt att köra barn hit och dit för sina inbokade tider, och däremellan få något i magen. barnen går på skolor där det inte går att styra upp med buss. Vi frågade, och fick ledigt för dem båda. Så nu ska vi ta det lugnt istället. Tänkte ta med dem ut till hästarna efter vi har uträttat våra ärenden, om orken räcker. Det blir mysigt! 

Det gäller att tänka efter, att planera. Inte slösa energi på att försöka vara överallt samtidigt, prioritera. Och ofta, omprioritera. Känna efter, orkar jag det här. Ibland planerar jag in grejer som jag sen får ställa in för att orken inte räcker. Och det verkar ju som jag ändå blivit lite bra på detta, jag blir ju friskare och känner mer ork! Jag kan ibland till och med känna den där pirrande känslan i magen av att se fram emot något roligt att göra. Den har varit sovande länge, men nu börjar den att komma. Jag är säker på att vårsolen, mina ändrade vanor, vitaminer och mineraler, och hjälpsam familj bidragit till detta. Och jag är så tacksam för det!

 

Som Ann-Catherine beskrivit det för mig, att om man ser energin som ett vattenglas, i den akuta fasen av utmattning har man bara en liten skvätt av energi på botten, målet är då att fylla på energi hela tiden, tar man så måste man fylla på, fylla på mer än man tagit så att energidepåerna blir större och större. TIll slut är glaset förhoppningsvis påfyllt igen!